Skäggrock
När Fleetwood Mac och Beach Boys var som bäst hade åtminstone några av medlemmarna skägg, och detsamma gäller Bruce Springsteen. Cornelis Vreeswijk hade förvisso skägg under hela sin karriär, men ju mer han lät det växa, desto bättre blev musiken.
På sistone har en ny våg, med band som Band of Horses, Bon Iver, Fleet Foxes m.fl. återigen gjort oss uppmärksamma på att män med skägg ofta skapar stor musik. Vad är det som får män att uträtta musikaliska storverk efter att de låtit sin rakhyvel ligga ett tag?
Kanske har det med kreativitet att göra. Inte med att skägget automatiskt skulle stimulera kreativiteten, men däremot är det ett tecken på att artisten lägger världsliga ting åt sidan för att koncentrera sig på det musikaliska skapandet. Det finns även andra saker som musiker kan göra. En del går ner väldigt mycket i vikt när de spelar in en skiva, eftersom de helt enkelt glömmer bort att äta. Det låter pretentiöst att säga det, men det ligger antagligen mycket i det.
Sedan kan skägget ge ett annat kulturellt kapital än ett slätrakat ansikte. Det är bara att se på Leif Pagrotsky, som efter att ha blivit kulturminister anlade ett ståtligt kulturskägg.